Finlands Svenska Handikappförbund

Mänskliga rättigheter utgår från en universell princip. Det vi kräver för oss själva måste vi även vara beredda att unna andra. Här skiljer vi oss från nyttoprincipen i näringslivet, där rättvisandetänkandet baserar sig på en maximering av fördelar för några få. En förutsättning för marknadskrafterna är att allt nyttigt arbete har ett mervärde. Mervärdet är åter en vinst, vinsten är konkurrens, och konkurrens billigare produkter.

Inom tredje sektorn har man också börjat förknippa service och tjänster med ”produkter”. I stället för att utgå från mänskliga rättigheter för alla så tar man då i stället fasta på en nyttoprincip som gynnar en utvald grupp på bekostnad av andra.Tyvärr har nyttotänkandet alltmera börjat sprida sig till områden där den inte hör hemma. Inte minst till medborgarsamhället där organisationerna har börjat använda ”mänskliga rättigheter” som slagträn i kampen för att tilltvinga sina egna protegéer fördelar på andras bekostnad.  

Världen är inte rättvis. Vi är inte rättvisa. Man behöver bara lyssna till en funktionshindrad i Afrika eller en nödställd i brödkön för att inse det lönlösa i att försöka moralisera över andra. Vi är alla skyldiga. Som idealist är man kanske bara litet mera medveten om sin skuld. Och om man då är naiv och tar upp principen för mänskliga rättigheter när man leker tillsammans med ”de stora pojkarna”, ja, då stämplas man direkt som mjukis och oförmögen att förstå sig på pengar. När jag tänker på principen för en samarbetsorganisation kring funktionshinder i Svenskfinland så vågar jag trots allt detta påstå, att en centralorganisation baserad på mänskliga rättigheter öppen för alla är både ekonomisk starkare och på lång sikt livskraftigare än en samarbetsorganisation som bygger på nyttan för en utvald grupp. Det är inte bara för att ”konkurrensen tär på kapitalet”. Eller för att uteslutning leder till trångsyn, inskränkthet och stagnering.  Nej, den är överlägsen princip på grund av alla dörrar som gemenskapen öppnar. Vi funktionshindrade har så mycket att ge, och just därför så mycket att vinna på öppenhet. Vi förstår oss på juridisk rådgivning, stödpersonsverksamhet, kamratstöd, stött beslutsfattande, personlig budgetering, personlig assistans, stött boende, arbetskonsultation och ”coaching” och förstås på hur man arrangerar de (para) Olympiska Spelen! Allt som behövs för att utarbeta all denna råvara till fungerande verksamheter för andra utsatta grupper i Svenskfinland är lite innovativt mallande med dito produktutveckling. Och för att ta sig an den uppgiften har vi ju redan alla våra kompetenscenter, akademier, yrkeshögskolor och alla möjliga andra institut. Det jag skulle önska i gengäld för vad vi har att erbjuda är en modell för hur man sätter sprätt på förslappad svensk funktionshindrad ungdom. Vi gamla aktiva i organisationerna håller nämligen snabbt på att dö ut. Allt medan ungdomen bara ligger hemma på sofflocket och spelar Angry Bird. Samma sak ansåg redan Sokrates om ungdomen i Aten.. Fast han levde ju närmare 500 år före Kristus förstås.

Finlands Svenska Handikappförbund vill härmed bemöta Hbl:s artikel den 30.1.2012 som redogjorde för finlandssvenska handikapporganisationer på kollisionskurs. Det är beklagligt att den kritik som framkommer i artikeln verkar ha sin grund i antaganden och i förgångna händelser vilket leder till att den riktiga substansen uteblir. Vår målsättning inom Finlands Svenska Handikappförbund är att hitta ett sätt att samarbeta kring det gemensamma handkappfältet i Svenskfinland.

Det är beklämmande att en av orsakerna till den såkallade medlemsflykten från handikappförbundet enligt artikeln anses vara missnöje med ledningen. Här bör således poängteras att från början var orsaken till att handikapporganisationerna började träda ur handikappförbundet den att det i framtiden bara skulle finnas en enhetlig takorganisation. Denna takorganisation är SAMS, samarbetsförbundet kring funktionshinder rf, och avsikten var därmed att handikappförbundet skulle ansöka om medlemskap i SAMS för att gemensamt utveckla ett samarbete för handikappfrågor. För att kunna skapa ett långsiktigt och hållbart samarbete inom den finlandssvenska handikappsektorn kan det bara finnas en centralorganisation.

I artikeln redogör man alltså för att det skulle finnas en allmän misstro för administrationen inom Finlands Svenska Handikappförbund. För den som inte är insatt i vad detta handlar om kan säkert lätt få en uppfattning om att det inom förbundet skulle ha förekommit ekonomiska oegentligheter eller motsvarande. Vi ser därmed skäl att klargöra att handikappförbundet har rena papper från såväl revisorer som penningautomatföreningen beträffande bokslut.

Det framkommer att SAMS lyfter fram att många av handikappförbundets medlemsföreningar är i huvudsak verksamma på finska. En viktig målsättning här är att värna om den svenskspråkiga verksamheten i de tvåspråkiga föreningarna. Finlandssvenska funktionshindrade är en minoritet av minoriteten, och vi som aktiva inom de finlandssvenska handikapporganisationerna har en skyldighet att skapa ett fungerande nätverk på svenska. Det finns personer med både grava och sällsynta funktionsnedsättningar i Finland vars modersmål är svenska och inte har tillgång till exempelvis kamratstöd på svenska. De faller därmed utanför och löper risk att marginaliseras och isoleras, där har vi finlandssvenska organisationer en viktig roll.  

Finlands Svenska Handikappförbund önskar mer än gärna samarbeta och hitta en lösning. Förbundet upplever att det är synd att man fått en uppfattning om att vi som handikapporganisation inte är villig att samarbeta. Nu är det dags att vända blad, se framåt och lägga fokus på det som från början legat till grund för handikapporganisationerna såväl handikappförbundets som SAMS arbete, nämligen strävan till att på ett trovärdigt och respektfulltsätt tillvarata funktionshindrades intressen i Svenskfinland.

Det finns inget härligare än att umgås med välskapta begåvade och inflytelserika människor. Att få ta del av deras seder och bruk, sociala umgänge och eleganta lösningar på livets alla tarvliga problem. Det är inte bara upplyftande – det är helt enkelt fantastiskt.

 När ett nytt barn föds är det i hopp om att det skall få ta del av allt detta livets goda. Tyvärr är detta inte alltid fallet. När ett barn föds med en medfödd skada så grälar grannarna gärna om vem av föräldrarna som bär på den felaktiga genen.  Frågan är intressant därför att det ger en en möjlighet att ta avstånd från det skadade barnet. Det degenererade arvet hos andra kan nämligen aldrig drabba en själv. Moderskärleken övervinner naturligtvis också allt detta. Men utan innefolkets empati vill det stöd som det fulländade barnet ger sina föräldrar inte riktigt infinna sig.

När de normala barnen blir äldre införlivats deras målsättningar med samhällets. Förutom att bli accepterad av den egna kamratkretsen drömmer ungdomarna gärna om ansvarsfulla poster där de kan förverkliga sig själv. Att skadas permanent i den här åldern är inte bara att förlora sin egen identitet, det är att misslyckas inför ögonen på hela samhället. Ställda inför frågan om du hellre skulle välja att leva som gravt funktionshindrad resten av ditt liv, eller dö, så skulle många välja det senare alternativet. Inte så mycket för att det är det heroiska alternativet, utan för att svaret ger dem en möjlighet att inte behöva identifiera sig med den skadade.

När man sedan en dag känner sig andfådd efter länken, kissar bredvid skålen och inte längre hör vad som skvattras i köket så kommer det avskydda funktionshindret närmare. Ifall förfallet går snabbt så är fritiden, sommarstugan och firman snart ett minne blott. Och med adrenalinet ryker familjen.  

Och där kvittrar vi sen förbi.  Lena tecknar till barnen att skynda på till skolan, Matti viftar med vita käppen efter en taxi,  Kalle rättar till sin andningsapparat någonstans över Afrika. Vi funktionshindrade lever, studerar, arbetar och umgås.  Alla funktionshindrade  älskar inte sig själv, inte heller andra. Att lära sig acceptera sitt furnktionshinder är att  erkänna sin egen svaghet. Och den som inte lyckas med det, ja han kan aldrig heller lära sig att acceptera oss.

Hej,

välkommen till din nya blogg.

På info.papper.fi hittar du svar på det mesta du funderar på just nu. Där finns en FAQ med de vanligaste frågorna och där kan du också ställa frågor.
Läs gärna FAQ:n innan du börjar blogga för att komma igång.

När det gäller utseendet på din blogg kan du välja mellan olika teman. Nya teman installeras med jämna mellanrum. Den header som du nu ser på sidan kan bytas ut mot en valfri sådan.

Njut av bloggen och hoppas du trivs hos oss!

mvh.

Teamet bakom Papper.fi